Kära bröder och systrar,
Det är en glädje för mig att vara med er i Roms katedral: påven är Roms biskop, och jag är en kristen med er och en biskop för er. Jag tackar kardinalvikarien för de ord med vilka han öppnade detta möte, som jag upplever som en stor omfamning av biskopen med sitt folk.
Jag hälsar medlemmarna i biskopsrådet, församlingsprästerna, alla diakoner, de religiösa systrarna och bröderna och alla er som representerar era församlingar här. Jag tackar er för glädjen i ert lärjungaskap, för ert pastorala arbete, för de bördor ni bär och de ni lyfter från axlarna på de många människor som knackar på dörren till era samhällen.
Jesu ord till den samariska kvinnan, som vi just har hört i evangeliet, under denna svåra historiska period, riktas nu till oss, Roms kyrka: «Om ni bara visste vilken gåva Gud har gett er» (Joh 4:10). För denna trötta kvinna, som kommer till brunnen under dagens varmaste timme, avslöjar Jesus att det finns levande vatten som släcker törsten för evigt, en sprudlande källa som aldrig sinar: det är själva Guds liv som getts till mänskligheten. Denna gåva är den Helige Ande, som släcker våra brännskador och bevattnar vår torka och kastar ett ljus på vår väg. Sankt Lukas använder i Apostlagärningarna också ordet «gåva» för att beteckna den Helige Ande, den skapande Ande som kan förnya allt.
Genom synodprocessen har Anden väckt hoppet om en kyrklig förnyelse, som kan vitalisera samhällen så att de växer i evangeliets stil, i närhet till Gud och i en närvaro av tjänst och vittnesbörd i världen.
Efter en lång period av lyssnande och debatt blev resultatet av synodprocessen framför allt en uppmuntran att öka värdet av ämbeten och karismer genom att utgå från dopets kallelse, sätta relationen med Kristus i centrum och välkomna våra bröder och systrar, med början hos de fattigaste, och dela deras glädjeämnen och sorger, deras hopp och svårigheter. På så sätt framhävs kyrkans sakramentala karaktär, och som ett tecken på Guds kärlek till mänskligheten är kyrkan kallad att vara en privilegierad kanal så att Andens levande vatten kan nå alla. Detta kräver att Guds heliga folk är exemplariskt. Som vi vet är sakramentalitet och exemplaritet två nyckelbegrepp i Andra Vatikankonciliets ecklesiologi och i påven Franciskus hermeneutik. Kom ihåg hur mycket han tog till sig det patristiska temat mysterium lunae, det vill säga kyrkan sedd i reflektionen av Kristi ljus, i sin relation till honom, rättvisans sol och nationernas ljus.